det sista inlägget

Jag tror att buskapet med boken var att visa att det inte alltid är så lätt att växa upp, och att man ska följa sina drömmar för att de kan bli verklighet, precis som Niila följde sin dröm och blev rockstjärna, att han gick just den vägen kanske var för att han fick utlopp för sina känslor genom musiken eftersom att han inte pratade. Budskapet är nog också en blandning mellan vänskap och manlighet som när Matti hittar Niila, under bokens gång så fördjupas deras vänskap, de startar rockband. Ioch med att de startade bandet så anses de som omanliga, det var viktigt i den norrbottniska kulturen att vara manlig så de gjorde allt för att inte visa sig vara omanliga.
Motorer är en sak som ansågs vara manligt, men skulle en man verkligen kunna dammsuga sin bil med äran i behåll eftersom att dammsugning ansågs vara kärringgöra? (det är en sak att fundera på...)

Matti och Niila hade väldigt stor press på sig att passa in i de norbottniska normerna för gjorde man det minsta som stack ut så ansågs man vara kärringaktig. Så är det inte i dagens samhälle, Nu för tiden så blir killar designers och syr, jobbar som sköterskor på sjukhuset och var och varannan unge håller på med musik och de anses inte vara omanliga för det? Folket i Mattis och Niilas omgivning skulle uppmuntrat de att fortsätta med musiken istället för att klanka ner på dom och säga att de var kärringaktiga. Samhället har gått frammåt eftersom att de flesta ungarna i dagens samhälle kan välja att bli vad som helst och syssla med va de vill utan att de anses vara omanliga.

 Idagens samhälle känner nog många annan press, t.ex att " passa in" många tror nog att de måste ha dyra märkeskläder och de senaste av allting för att bli accepterade och utan dessa saker så är de inte "coola". men de flesta har inte råd att köpa allt det senaste eller märkes kläder detta kanske leder till att de barnen som inte har råd med det blir mobbade eller utstötta. Det skulle vara en bra anledning till att ha skoluniform i skolan iallafall upptill de årskurserna där barnen lärt sig att kläder och prylar inte spelar någon roll. Jag tycker iallafall att boken har väldigt bra budskap och målar upp en klar bild av hur det var att växa upp i Pajala på den tiden, man kunde riktigt se det framför sig.

7/10 får boken!!:)))

där Pajala tar klivet in i nutiden, Musik uppstår och två tonårspojkar ger sig av med lätt packning"

"där Pajala tar klivet in i nutiden, Musik uppstår och två tonårspojkar ger sig av med lätt packning"

Vägar asfalterades,gubbarna gick från skogen ner i gruvan när maskinerna tog deras plats allt detta var nytt både för lilla Matti och allt annat folk i Pajala. Detta utspelar sig under 60-70 talet då sverige var under stora förändringar.

Likheterna för tiden då Matti växte upp och idag är tonårs flickorna som begraver sig själva i smink, Att ungdomarna börjar dricka i tidig ålder och såklart rockmusiken som aldrig lär bli omordern. Den största likheten mellan boken är att man då som nu träffar många nya kompisar när man börjar i skolan och det är då man börjar få ett socialt nätverk, En annan likhet är att många unga börjar dricka och gå på fester i tidig ålder, det är som att unga tror det blir "större" och coolare bara för att de dricker och det verkar som om att åldern då man börjar dricka alkohol blir lägre och lägre för varje generation. Den största likheten som jag kan se mellan mig själv och boken är niilas kärlek för rock musiken och framför allt gitarren. Då som nu har unga pojkar Drömmar om att bli stora rockstjänor.

En av de stora olikheterna från tiden då boken utspelar sig och nutiden tycker jag är invandringen. nuför tiden är det ingen som häpnar bara för att man ser en invandrare på gatan, Men när folket i Pajala var i kyrkan och skulle få se sin första svarte man så tappade alla hakan eftersom att det inte fanns några invandrare i Sverige på den tiden, men nuförtiden är det ju lika vanligt att se en invandrare som att se en svensk ute på gatan. och nu skickar migrationsverket tilloch med tillbaka invandrare till sina hemländer för att det är för mycket. En annan stor olikhet är som redan nämnt internetet vilket gör det lättare att kommunicera med folk på andra orter, leta information m.m. Fast med internet så kom både bra och dåliga saker, ibörjan kanske inte ungdomarna utnyttjade internet så mycket men nu för tiden så sitter många ungdomar inne och komunicerar med sina vänner över webbsidor som te.x facebook istället för att träffa dom i verkligheten. Många ungdomar sitter också inne och spelar datorspel och äter mycket fett och sötsaker detta i sin tur kan vara en bidragande faktor till att fettma bland unga är ett så stort problem i samhället idag. Internet bidrar också till att man lättare kan upptäcka och dela med sig av musik av sidor som t.ex Spotify. Man kan också bära med sig musiken idag och det kunde man inte när Matti växte upp för då hade man fått bära runt på en stor vinyl spelare.

/ Marcus

Mitt tredje inlägg om "Populärmusik från Vittula"

”Frökens ögon fick en vakande stålskärpa, och flickorna började susa svagt som vindpustar i en grästuva. Men vi killar satt stumma som fiskar, och när frökens radar svepte över oss rörde vi på läpparna mer än så blev det inte. Det var omanligt att sjunga. Knapsu. Så vi teg.”

Här får man veta vad som för killar är den största rädslan i boken är : att vara ”omanlig”. För Matti och Niila är det inget problem vid den här tiden men när de startar ett band så blir det ett dilemma för dem. Dels gör det dem mer populära hos tjejerna men killarna blir avundsjuka på dem. T ex efter deras första uppträdande på ”Roliga Timmen”: ”Sedan började tjejerna applådera. Glest men vänligt. Killarna muttrade avundsjukt, och jag fick en stor suddgummiklump i skallen.” För Mattis och Niila blir alltså musiken ett glädjeämne men också ett problem på grund av de andra killarnas avundsjuka och att sång anses vara ”omanligt”. Händelsen speglar också relationer. Mattis och Niila får det tillfälligt lättare att komma överens med tjejerna men desto svårare med killarna då de ses som rivaler.

Mattis och Niilas uppväxter skiljer sig ganska mycket från varandra. Då Niilas föräldrar är religiösa och tror på laestadianismen så präglas uppväxten till viss del av detta. I Niilas familj råder det tystnad vilket även förekommer i en del andra ”tornedalska” familjer: ”Man hade helt enkelt slutat prata. Kanske av blygsel, kanske av vrede. Kanske av att man upplevde de som onödigt.” För Niila kan detta ha inneburit att han började prata sent och blev blyg. När Niila och hans bror når puberteten börjar deras far misshandla dem. Tystnaden får stor betydelse för Niilas uppväxt. Han börjar tala först när han var fem år och får problem med att få bra kontakt med tjejer: ”Han skrämde bort dem genom att tiga och flacka med blicken, eller ännu värre låtsas överlägsen.” I romanen finns alltså både vänskap och kärleksrelationer med. Då Matti pratar mer med sina föräldrar så har han eventuellt också lättare att ha kontakt med andra. Kanske är det därför som han har bättre kontakt med t ex tjejer.

Av boken kan man lära sig hur stor betydelse uppväxten kan ha för hur man blir som vuxen. Då Mattis familj pratade mer med varandra än Niilas familj så blev han annorlunda. Niila som troligen såg musiken som ett av de få sätt som han kunde uttrycka sig och få kontakt utan att tala. Kanske var det därför som han blev musiker: ”Jag har inga blommor med mig men jag står en stund vid Niilas grav. Den ende som verkligen satsade på musiken. Som verkligen satsade”.Att Mattis blev lärare i svenska kan bero på att han och föräldrarna pratade mer med varandra. Då var musiken kanske mest viktig som en hobby men inte lika viktig som ett ”språk” eller sätt att uttrycka sig.

Bokens budskap kan vara att om man har en dröm eller önskan under uppväxten så kan den bli sann. Dessutom så kan ens uppväxt och bakgrund få en att uppleva något annat. För Matti och Niila handlade det om att de ville ut i världen, kanske uppleva musik på annat sätt än att bara höra den på radio eller TV. I Tornedalen kände man ofta att man inte hade någon identitet: Det var en uppväxt av brist. Inte en materiell sådan, där hade vi så vi klarade oss, utan en identitetsmässig.” Man drömmer om att bli någon. Det enda sättet verkar vara ett flytta: ”Vi lärde oss att se fram emot det, övertygade om att det var vår chans i livet och vi lydde. I Västerås skulle man äntligen bli människa. I Lund. I Södertälje. Arvika. I Borås.”

Matti blir själv en av dem som lämnar Pajala för ett annat liv och många gör som han:

” Tankarna dröjer en stund vid mina spelkompisar. Holgeri som blev gymnasieingenjör och nu jobbar med mobiltelefonnät i Luleå. Erkki som blev förman på LKAB:s pelletsverk i Svappavaara. Och själv blev jag svenskalärare i Sundbyberg med en saknad, ett vemod som jag själv aldrig helt lyckats bemästra”. Trots att han uppfyllde sin dröm så saknar han ändå Pajala för att det är där han har växt upp. Man klipper aldrig helt banden till den plats där man har växt upp.

/Fredrik. A