”Det var i början på sextiotalet som vårt kvarter i Pajala asfalterades.”

Den här meningen inleder det första kapitlet i romanen och gör att läsaren förstår vilken tid handlingen utspelar sig i. Här förstår man också att förändring sker, i det här fallet att kvarteret asfalteras. Det här markerar en förändring som utmärker sextio och sjuttiotalets Sverige.

Förändringarna handlar om förbättringar inom ekonomin till det bättre och att det i sin tur förändrar samhället. Författaren beskriver det så här: ”Tack vare hårt arbete och högkonjunktur hade man kommit upp sig och fått låna pengar till en villa. Sverige blomstrande , ekonomin växte och till med Tornedalen hade dragits med i framgångsruschen.”

Att samhället är under förändring blir tydligt i följande citat ”Vi såg familjejordbruken dö och ängarna bli överväxta av sly, vi såg den sista timmerflottningen på Torneälven och sedan aldrig mer, vi såg fyrtio starka skogsarbetare ersättas av en enda dieselosande skotare, vi såg våra fäder hänga handskarna på spiken och resa sin väg, försvinna på långa veckopendlingar till Kirunagruvan.” Citatet beskriver samhällsförändringar som att det blir färre familjejordbruk som istället ersätts med större bondgårdar. Tiden präglas också av att maskiner kan ersätta människan i vissa fall. Det finns motstånd mot detta från t ex Mattis farfar som anser att elektricitet kommer göra människan lat. Industrin blir allt viktigare och skogsarbetets betydelse minskar: ”hänga handskarna på spiken” kan tolkas som att man inte jobbar i skogen lika mycket. Att arbeta för ett företag, i det här fallet Kirunagruvan har blivit viktigare för att kunna försörja sig.

En annan förändring som är utmärkande för tiden som man kan se är det stora antal grupper som börjar turnera och rockens intåg i musikvärlden eller som det beskrivs i boken: ”Sextiotalet närmade sig sitt slut, och ute i världen exploderade popmusiken. Beatles for till Indien och lärde sig spela sitar, Kalifornien översvämmades av Flower Power och psykedelisk rock, och England kokade av band som Kinks, Procul, Harum, The Who, Small Faces, och The Hollies. Det visar också att det är sextiotal. T ex så lyssnar Mattis syster på Elvis och skivan är en LP-skiva vilket var vad som fanns då

Då liksom nu har musiken ofta stor betydelse för ungdomar. Skillnaden idag är att man har större tillgång till musik med t ex Spotify, Itunes och liknande. I romanen var det vanligt att ungdomar drack alkohol tidigt. T ex när ”kommunmästerskapet i supning” hålls i reningsverket. Idag är det också vanligt att många ungdomar dricker alkohol tidigt.

I romanen förväntas män och pojkar att hålla sig inom manlighetsramen. Vilket i romanen innebär att de ska vara starka och arbeta hårt i skogen. Det är oftast bara männen och pojkarna som slåss och det börjar tidigt. I boken går de flesta pojkar igenom något som kallas för ”strykkedjan.””Strykkedjan innebär kortfattat att två pojkar slåss och en av dem går hem till sin storebror och berättar detta. Storebrodern slår sedan den andra pojken som sedan berättar detta för sin storebror. Denne storebror hämnas och fler släktingar dras snart och det fortsätter likadant för en tid. Även idag händer det att killar slår varandra och att man ber t ex sin storebror om hjälp.

En av de största skillnaderna är hur man uppfostrar barn. Första dagen i skolan beskrivs det så här: ”flera var uppfostrade med stryk.” Även Niila och hans bror utsätts för detta av sin pappa. Idag är det inte lika vanligt.

Populär musik från Vittula

Populär musik från Vittula är skriven av Mikael Niemi och handlar om hur det var att växa upp i Pajala som barn i början på sextiotalet, Man får följa barnet Matti från barndommen

Man märker att Pajala är ett litet samhälle redan i början "Det var i början på sextiotalet som vårt kvarter i Pajala asfalterades. Jag var fem år och hörde dånet när de närmade sig. Förbi vårt hus kröp en kolonn av stridsvagnsliknande fordon som började böka och riva i den gropia grusvägen." det var dom första två meningarna i boken och redan här kan man få en bild utav att pajala är ett litet samhälle. Man kan sedan skapa sig en bild utav att det är ett litet samhälle för dom pratar byfinska, och bråkade man med en person så fick man genast dens bröder, kusin och kusiners kompisar mot en.

Huvudpersonen är Matti han berättar boken ur ett jag-perspektiv, "Jag kilade som en råtta nerför trappan.Men Niila blev kvar." När en bok är skriven på detta sättet så lever man sig in i boken och det var nog författarens mening när han skrev boken utifrån detta perspektivet.

En gång när Matti sitter med sin pappa i bastun så berättar hans pappa för honom att det finns 2 släkter i komunen som deras släkt alltid var oense med, och därför skulle inte Matti kunna vara kompis med någon från den släkten om han hade velat. Idag är de samma sak att vissa vuxna lär sina barn redan från små att man måste tycka illa om ett visst folk eller folkgrupp, ungefär som vissa föräldrar kanske lever med islamofobi och då lär sina barn redan från barnsben att de inte ska umgås eller tycka om andra barn med utländsk bakgrund.

Jag håller även med Lisa om att det kan bli lite tjatigt på det sättet som Mikael Niemi beskriver saker som " åskan slog ner. En kruttunna brann av och sprängde rummet. Syret tog slut, vi slungades mot väggarna, låg fast som frimärken medans blodet pressades in i hjärtat, samlades i en tarmröd klump innan allting vände och sprängdes åt andra hållet, ut i fingrarna och tåspetsarna, röda spjutlinjer av blod i hela kroppen tills vi gapade kvävda som fiskar." När han beskriver saker på detta sättet så förstår man ju riktigt vad han menar, men den blir även väldigt drygt att läsa efter ett tag, det gör lite så att man tröttnar.

/Marcus

Uppväxt och egna tankar

Matti och Niila är två bra exempel på hur uppväxten kan skildras på två helt olika sätt. Eftersom Niilas pappa Isak är laestadian är situationen inte lika liberal där som i Mattis hem. I Mattis släkt har man ofta familjefester där sprit och bastu är centralt medan Niila inte får dricka eller ens spela gitarr. Flera gånger får Niila och hans syskon stryk för att de gör något som, enligt Isak, inte är kristet. I boken säger berättaren (Matti) att Isak har gjort det värsta en laestadian kan göra: han har satt sig i Guds ställe och utgår ifrån att de handlingar han utför är acceptabla.

Jag tycker att uppväxten i Pajala verkar otroligt tråkig, antagligen för att det verkligen var en håla där det inte fanns något att göra. Man fick akta sig för att vara ”knapsu” (inte manlig) och eftersom killarnas stora lycka var att spela i bandet (detta var knapsu) hamnade framförallt Matti i en slags gråzon eftersom hans pappa berättade för honom vad som var manligt och inte. Niila å andra sidan hade det jobbigt med att spela 60-tals musik i smyg eftersom han visste vad som väntade om hans pappa fick reda på det.

Framförallt berättar boken om Mattis och Niilas relation. I filmen kan man till exempel se att de glider isär i och med att Matti blir mer intresserad av tjejer än bandet och i slutet av den får man reda på att Niila blev en stor rockstjärna medan Matti blev en svenska lärare. Jag har svårt att se om jag har lärt mig något av boken eller om jag har uppfattat något budskap. Jag tror att det dels beror på att jag tyckte boken var lite långdragen och intetsägande, dels på att den är lite ”grabbig”. Jag vet inte vad det beror på men jag gillar helt enkelt inte alltid Niemis sätt att skriva (vilket för den delen inte betyder att jag inte tyckte att boken var rolig då och då).  

/Lisa

"Om rockmusik"

Som man kanske förstått utspelar sig romanen, med undantag för berättarens samtid, under 60- och 70-talet. Detta avslöjas genom att asfalten är den stora nyheten, de unga flickorna går spacklade med mascara och lösögonfransar, rock n' rollen har via vinylskivor letat sig upp i norra Sverige och tagit ungdomen med storm.

Jag tycker att den största skillnaden mellan tiden i romanen och den tid som man idag växer upp i är att man har fått tillgång till dator och internet och att det i sin tur ger dagens ungdom ett mycket större socialt nätverk. Som Fredrik skrev i sitt första blogginlägg var det inte förrän i skolan som barnen lärde känna fler personer i Pajala. Dessutom kan jag tänka mig att det fanns en stor skillnad mellan Pajala och till exempel Stockholm, där till exempel skolorna var- och är mycket större. Med moderniseringen har dessutom musiken vuxit väldigt mycket och det finns otroligt många olika genrer. I Pajala, där musiken bland ungdomarna var fantastisk, fanns bara de största rockfigurerna, om ens det, däribland Elvis Presley.

Likheter är svårare att hitta dels för att Pajala skiljer sig ganska mycket från stället där jag växte upp, dels för att jag inte riktigt kände igen mig själv i boken och därför inte riktigt kunde relatera till den. Men som tidigare nämnt börjar ungdomarna bekanta sig med sprit ganska tidigt även nu. Det känns nästan som att det är en del av att ”växa upp” men det ironiska är att jag uppfattar det som att åldern sjunker ju längre fram i tiden man kommer. Och eftersom jag växte upp i en förort till Borås känner jag igen mig i att det sociala nätverket blir större när man kommer till en skola där personer från olika delar av staden samlas.

/Lisa

Populärmusik från Vittula

”Jag blev på min vakt. Det var något ovanligt med killen. Han kunde inte ha suttit där när jag kom, det var som han uppstått ur tomma luften.”

Det här var Mattis första reaktion då han träffade Niila. Huvudpersonen som är Mattis berättar på det här sättet i boken, i jag-form ur sitt eget perspektiv. Jag tror att författaren valde att skriva så här för att man ska komma nära huvudpersonen. Man delar hans känslor och tankar som i citatet ovan.

Romanen om Mattis uppväxt utspelar sig i och runt Pajala där han bor i kvarteret Vittula. Han befinner sig också i skolan och senare i reningsverket där kommunmästerskapet i supning hålls. Matti jagar även råttor hemma hos Heinz. Hemmet har stor betydelse för uppväxten då man påverkas mycket hur man blir som person, vad man har för intressen och ibland också åsikter. De personer som har byggt upp hemmet är föräldrarna som är det centrala. I Mattis fall så handlar det om att hans pappa försöker lära hur han ska vara enligt släktens traditioner. T ex då de badar bastu och han berättar om ”allt man behöver veta”. Då berättar han bland annat ”Det finns två släkter i kommunen som gjort oss mycket illa, och som du i all framtid måste hata”. Det är mycket möjligt att den här fejden har påverkat många generationer och varit en viktig del i deras uppväxt. För Mattis är det ett steg in i ”vuxenvärlden”.

Skolan har också en viktig roll i uppväxten då det är där som man kanske för första gången ska lära känna ett större antal personer. Utbildningen är mycket viktig eller som författaren uttrycker sig ”Milt men bestämt tog hon itu med sin plikt: att ur dessa slarvigt sågade vedträn mejsla fram något som skulle klara sig i det svenska samhället.” ”Att ur dessa slarvigt sågade vedträn betyder inte bara att man ska lära sig saker utan kan också betyda att man ska hitta en egen identitet.

Ett annat exempel på att man försöker hitta sig själv är när Matti spionerar på Heinz ,den före detta tyske soldaten: ”Han satt där i profil. En lång och lätt böjd, spetsig näsa, stålbågade glasögon, en gles svärm av nyväckta myggor kring hjässan som en gloria av gamla minnen.” Matti tycker att Heinz är intressant och ”han var den sortens man som man ville ha beröm av.” Heinz hem symboliserar då en plats för Matti där han kan få beröm och bekräftelse från någon som han ser upp till,vilket kan vara en viktig del i att hitta sig själv.

De killar som deltog i ”kommunmästerskapet i supning” i reningsverket hade samma önskan om att hitta en egen identitet. Dels ville man visa sig ”tuff”och få ett bättre rykte och även föra vidare vad ens släktingar tidigare gjort . Man påstod sig också att klara av att dricka mest alkohol av alla. T ex som författaren skriver ”Det var vid denna tid som Kaunisvaarapojkarna började sprida ut ryktet att de tålde mest sprit i hela Norrbotten.”Det resulterade i att man skulle tävla i vem som klarade av att dricka mest. Att många ungdomar tidigt börjar dricka alkohol förekommer också i dag. Skillnaden är att man i större utsträckning får alkoholen från systembolaget det vill säga att någon köper ut åt en. Att man bränner hemma är inte lika vanligt idag.

Mikael Niemi verkar föredra att använda sig av liknelser när han beskriver miljön. Redan på första sidan i boken så kan man se det. Då skriver han ”De hackade sig ner i den ringlande byvägen som om den varit ett gammalt kadaver. En lerväg med otaliga små gropar, en koppärrig rygg som mjuknade som smör i tjärlossningen och som saltades på somrarna som en köttdeg för att dammet skulle bindas. ” I det här sammanhanget så tycker jag att det gör boken bättre då det blir lättare att föreställa sig hur miljön ser ut. Att Niemi använder ett stort antal adjektiv ger också en bättre bild av miljön.

/Fredrik. A

"Om ett råbarkat sommarjobb och en hiskelig drabbning i Pajala reningsverk"

"Vårt kvarter kallades i folkmun Vittulajänkkä som i översättning betyder Fittmyren. Namnets ursprung var oklart, men kom troligen av att här föddes så många ungar... namnet blev en slags rå hyllning till den kvinnliga fruktbarheten." Detta är en mening ur kapitel ett från boken Populärmusik från Vittula av Mikael Niemi, som handlar om- och beskriver hur Matti växer upp i Pajala.

Författaren skriver boken utifrån berättarens perspektiv som i sin tur ger läsaren en tillbakablick om hur det var att växa upp i Pajala från femårsåldern, då den första asfalten lades på 60-talet, tills Matti och hans vänner nådde tonåren och puberteten längre in på 70-talet. Genom att skriva boken i ett 'Jag-perspektiv' tycker jag att han får läsaren att sätta sig in i händelserna och inlevelsen blir starkare, som om han vill berätta både hur hemskt och underbart Pajala kan vara.

Miljön är ganska begränsad då Pajala beskrivs vara en håla som inte ens har några stopp-ljus. Eftersom killarna är unga och går i skolan beskrivs den ungefär som ett helvete dominerat av mobbarna som när som helst i korridoren bland annat kan sticka till med nålar som tränger lång in i huden. Fastän lärarna verkar veta vad som pågår ändras inget och mobbningen fortsätter år efter år, generation efter generation. Fastän skolan är en central del utspelar sig boken inte speciellt mycket där, utan skolan är mer en given roll. Boken har flera olika miljöer och det finns två till som jag vill nämna: torpet där Matti dödade möss åt den tyska soldaten Heinz mot betalning och kommunmästerskapet i supning. Jag tycker att dessa två miljöer kopplas samman med uppväxt då Matti för sitt första ”sommarjobb” så som man idag måste söka, samt ungdomens tidiga kontakt med sprit i högstadiet, så som många unga idag gör. Beskrivningarna av miljön är ofta både vacker och kraftfull, till exempel när våren kommer och isen på älvarna ger med sig; "På ett ögonblick stiger älven åttio centimeter. Stränderna dränks, svarta vattenarmar slår sig fram... hundra ton tunga splittras, klyver varandra i den fruktansvärda trängseln. De pressas upp på högkant som gnistrande valar innan de frustande dyker ner i djupen. De skjuts över varandra som kontinentalplattor... Dundrar med pannan före i bropelarna, mals till klirrande ispipor. Ljud man aldrig annars hör... det omger en som musik". Medan en del beskrivningar kan vara liknande denna finns det även andra beskrivningar som jag anser är överarbetade och blir så intensiva att men helt enkelt spånar igenom dem, bara tittar på orden utan att orka ta reda på vad det egentligen står. Ett exempel är detta stycket då Holgeri, gitarristen i Mattis band, tar fram sin avlidne pappas gitarr och börjar spela; "Med sina tonårsfingrar strök han fram ackorden som stora fjärilar. De fladdrade ut över pinnstolar och trasmattor, steg vid spisen där potatisen kokade, girade över väggalmanackan, pendelklockan, den vävda ranan, tidningssidan med kungafamiljen och idolbilden av Honken Holmqvist, sniffade över brödfatet och grytorna, störtdök mot pottan och golvkvasten..." och så vidare till cirka femton andra ställen i huset. Jag måste tyvärr säga att Mikael Niemi beskriver en del saker för mycket så att det blir jobbigt och ointressant. 

/Lisa