Populär musik från Vittula

Populär musik från Vittula är skriven av Mikael Niemi och handlar om hur det var att växa upp i Pajala som barn i början på sextiotalet, Man får följa barnet Matti från barndommen

Man märker att Pajala är ett litet samhälle redan i början "Det var i början på sextiotalet som vårt kvarter i Pajala asfalterades. Jag var fem år och hörde dånet när de närmade sig. Förbi vårt hus kröp en kolonn av stridsvagnsliknande fordon som började böka och riva i den gropia grusvägen." det var dom första två meningarna i boken och redan här kan man få en bild utav att pajala är ett litet samhälle. Man kan sedan skapa sig en bild utav att det är ett litet samhälle för dom pratar byfinska, och bråkade man med en person så fick man genast dens bröder, kusin och kusiners kompisar mot en.

Huvudpersonen är Matti han berättar boken ur ett jag-perspektiv, "Jag kilade som en råtta nerför trappan.Men Niila blev kvar." När en bok är skriven på detta sättet så lever man sig in i boken och det var nog författarens mening när han skrev boken utifrån detta perspektivet.

En gång när Matti sitter med sin pappa i bastun så berättar hans pappa för honom att det finns 2 släkter i komunen som deras släkt alltid var oense med, och därför skulle inte Matti kunna vara kompis med någon från den släkten om han hade velat. Idag är de samma sak att vissa vuxna lär sina barn redan från små att man måste tycka illa om ett visst folk eller folkgrupp, ungefär som vissa föräldrar kanske lever med islamofobi och då lär sina barn redan från barnsben att de inte ska umgås eller tycka om andra barn med utländsk bakgrund.

Jag håller även med Lisa om att det kan bli lite tjatigt på det sättet som Mikael Niemi beskriver saker som " åskan slog ner. En kruttunna brann av och sprängde rummet. Syret tog slut, vi slungades mot väggarna, låg fast som frimärken medans blodet pressades in i hjärtat, samlades i en tarmröd klump innan allting vände och sprängdes åt andra hållet, ut i fingrarna och tåspetsarna, röda spjutlinjer av blod i hela kroppen tills vi gapade kvävda som fiskar." När han beskriver saker på detta sättet så förstår man ju riktigt vad han menar, men den blir även väldigt drygt att läsa efter ett tag, det gör lite så att man tröttnar.

/Marcus