Uppväxt och egna tankar

Matti och Niila är två bra exempel på hur uppväxten kan skildras på två helt olika sätt. Eftersom Niilas pappa Isak är laestadian är situationen inte lika liberal där som i Mattis hem. I Mattis släkt har man ofta familjefester där sprit och bastu är centralt medan Niila inte får dricka eller ens spela gitarr. Flera gånger får Niila och hans syskon stryk för att de gör något som, enligt Isak, inte är kristet. I boken säger berättaren (Matti) att Isak har gjort det värsta en laestadian kan göra: han har satt sig i Guds ställe och utgår ifrån att de handlingar han utför är acceptabla.

Jag tycker att uppväxten i Pajala verkar otroligt tråkig, antagligen för att det verkligen var en håla där det inte fanns något att göra. Man fick akta sig för att vara ”knapsu” (inte manlig) och eftersom killarnas stora lycka var att spela i bandet (detta var knapsu) hamnade framförallt Matti i en slags gråzon eftersom hans pappa berättade för honom vad som var manligt och inte. Niila å andra sidan hade det jobbigt med att spela 60-tals musik i smyg eftersom han visste vad som väntade om hans pappa fick reda på det.

Framförallt berättar boken om Mattis och Niilas relation. I filmen kan man till exempel se att de glider isär i och med att Matti blir mer intresserad av tjejer än bandet och i slutet av den får man reda på att Niila blev en stor rockstjärna medan Matti blev en svenska lärare. Jag har svårt att se om jag har lärt mig något av boken eller om jag har uppfattat något budskap. Jag tror att det dels beror på att jag tyckte boken var lite långdragen och intetsägande, dels på att den är lite ”grabbig”. Jag vet inte vad det beror på men jag gillar helt enkelt inte alltid Niemis sätt att skriva (vilket för den delen inte betyder att jag inte tyckte att boken var rolig då och då).  

/Lisa